Hästkapplöpningens historia

Mitt Sardinien : Hästkapplöpningen/URHästar har använts inom kapplöpning sedan urminnes tider. Redan från 4500 f.kr har man funnit olika bevis för att man använt hästar i olika sorters racetävlingar och det talar då för att vara en av de äldsta sporterna som människan sysselsatt sig med.

Under lång tid ansågs hästkapplöpning och andra sporter med hästar vara den finare sortens sport och de rika som adligt och kungligt folk använde sig flitigt av det som underhållning.

I romerska riket var hästkapplöpningen en enormt stor underhållning och fattiga kuskar kunde vara med och tävla och få in stora summor pengar.

Åskådarna tyckte loppen var spännande då farten var hög och olyckorna väldigt dramatiska när de väl inträffade. Så många som 150 000 romare kunde sitta på läkaren i Circus Maximus i Rom. Hästarna kördes med vagn och kusk, liknande det som man använder i travsporten idag, dock inte med samma djurhållning som man kräver nu. På den tiden fanns varken spöregler eller regler överlag som såg till djurens bästa. Det enda som spelade någon roll var farten. De som höll för högt tempo kunde i många fall tappa greppen i kurvorna och hela ekipage kunde gå omkull.

En mycket känd kusk inom hästkapplöpning på denna tid var Diocles. Han var från början en fattig man utan utbildning eller med några pengar, men tog sig med sin talang inom sporten fram till att bli en erkänd idrottsstjärna. Under 24 år vann Diocles 1 462 segrar och han kallades därför för “mästaren över alla tävlingskuskar”.

Från samhällets botten kom han till att tjäna oerhört stora summor pengar på den tiden, tack vara alla sina vinster.

Före det enorma anrika Circus Maximus anlades fanns en så kallad rännarbana i Murciadalen. Det var även stadens första riktiga bana, då man endast hade haft enklare lekbanor tidigare.

Endast rika personer tävlade mot varandra till en början men med tiden kom även de fattigare människorna och “vanligt folk” också att få delta. I Rom infördes ett system där alla oavsett status och ekonomi kunde få tillstånd att vara med och delta. Stora prissummor lockade men framförallt också äran. Romare i de lägre ekonomiska underklasserna samlade tillsammans till stall med tävlingshästar som blev allt större och större. Dessa stall blev med tiden stora lagstall där man med sina team från stallen var med och tävlade. Kapplöpningssporten med hästar utvecklades och blev allt mer avancerad och till slut en riktigt professionell sport.

Sporten var enormt populär och kuskarna som var duktiga kunde gå från djup fattigdom till rikedom inom en kortare period. Många av kuskarna var duktiga med hästar från barnsben på grund av att de i många fall till exempel hade arbetat i stall som slavar eller arbetat som drängar. En stor dröm då hade för många varit att bli kusk en vacker dag, för att kunna köpa sig fria från sina eländiga liv och skapa ett eget hem och familj. Pengarna var målet och med alla de olycksrisker som fanns gällde det att få ihop så mycket pengar som möjligt innan något allvarligt skedde. Olyckor kunde lätt ske som skulle kunna ödelägga kuskarnas karriär under ett lopp och om det skedde skulle även inkomstkällan försvinna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *